Ledaren
I förra numret av Grottan publicerades den internationella speleologunionens UIS etiska kod. Den har funnits ett tag, och vi har väl mer eller mindre följt den rätt självklara koden också innan SSF antod den i våras, även om det ibland har varit lite si och så med det. Så tog ju inte Torbjörn Doj och jag kontakt med Norsk Grotteforbund förrän mer än ett år efter att vi hade hittat Tjoarvekrájgge (men när samarbetet väl var upprättat sommaeren 1995, alltså ett par år innan UIS etiska kod kom på pränt, så toog ju utforskningen av Tjorve fart på riktigt; det om något visar hur viktig kontakten med lokala grottisar är!; du kan läsa mer om Tjorve och dess utforskning på sidorna 24-33!). Idag hade det varit ett direkt brott mot UIS etiska kods första punkt, som bland annat säger att vi ska kontakta den nationella grottorganisationen redan inna vi åker för att utforska eller leta efter grottor utomlands; koden säger också att om ndet är möjligt ska vi försöka involvera lokala grottisar i expeditionen. Idag är det lättare än någonsin att få kontakt med grottklubbar och grottisar jorden över. På UIS hemsida (http://www.uis-speleo.org/) finns en lista över nationella organisationer med kontaktuppgifter. Det finns dock länder som fortfarande saknar egna organisationer (eller som i alla fall inte är medlemmar i UIS än); Laos till exempel, trots dess enorma potential som grottland (men här gäller ändå förstås kodens fjärde punkt, att respektera andra gruppers arbete!). Mongoliet däremot har en egen grottorganistation, Mongolyn Aguj Sudlalyn Cholbooo (Mongolian Cave Research Association) under ledning av dr. Erdenedalajn Avirmed, vilket var något den lilla fransk-svenska expeditionen till Mongoliet som jag deltog i tidigare i år upptäckte av en slump bara några veckor innan vi skulle åka! Givetvis kontaktade vi dr. Avirmed omedelbart, och fick svar förstås. Och självklart visade det sig att all vår planering var helt felaktig; de områdena vi hade tänkt besöka var långt ifrån de intressantaste, men tyvärr var det försent att göra några större ändringar i vår planerade rutt även om dr. Avirmed kunde peka ut precis var vi borde ha åkt när vi träffade honom i Ulaanbaatar. Och så hittade vi inte heller några grottor av någon betydelse (men vi fick uppleva mycket annat; en reseberättelse kommer i Grottan inom kort). Sensmoralen i den här historien är att hade vi känt till det mongolska grottforskningsförbundet och dr. Avirmed tidigare så hade vi haft mycket större chanser att hitta längre och mer spännande grottor än vi nu gjorde, och vi hade fått betydligt mer valuta för den faktiskt rätt dyra resan. Men vi har nu knutit kontakt med Mongoliet, och nästa tur dit kommer att vara betydligt bättre förberedd och vi vet också exakt vilka områden som ska undvikas för att inte trampa de andra internationella expeditionerna på tårna, och med lite tur så kanske dr. Avirmed själv kan följa med ut i fält? Dessutom har SSF ett alldeles eget exemplar av något så sällsynt som en rykande färsk doktorsavhandling om grottor i Mongoliet! UIS etiska kod är alltså inte en belastning, utan snarare en tillgång!
Ledare publicerad i Grottan 43(3): 4 (2008).